Vers 1: (Occe)
Nyduschad, av en behaglig regnskur/
Trängs nu, längst ut i tågkön för en svängtur/
Blåa tågvagnar rullar ut ur min hemmastad/
Jag tror jag lämnar kvar mina bekymmer där denna dag/
Skalar av mig den på tok för varma jackan/
Men svalnar när jag halsar i min nyinköpta fantaflaska/
Rullar fram snabbt mot storstan/
Medan jag försöker reflektera med ett solklart ordval/
Tåget stannar under alla molnen, samma/
Stund som jag ska av vandrar alla andra in i tågets vagnar/
Färdas lugnt fram då när jag använder mina fötter/
Då när jag vandrar genom samhällets bittra mörker/
Vi lever i en fin målning men utan färg/
Stressen äger rum och den kommer inte sluta sen/
På grund av att det finns allt för många små hakar/
Är vi eller är vi ej fast i denna gråskala?/
Refräng x2: (Magasin & Occe)
Gråskalans existens är evident/
Vi har hamnat i en tid då stressen är mest eminent/
En tid då vi styrs av det som är recent/
Trankila stunder i vardan' inträffar inte frekvent/
Vers 2: (Magasin)
Jag sätter mig på busshållplatsen/
Det regnar ner i min ensamhet, endast med min mp3, tusch och papper/
Alla dessa män'skor, är levande maskiner/
Och mitt block räcker inte till att reflektera hela livet/
Bussen tar mig ner till tågstationen/
Massa folk ska av på vägen så jag börjar tappa tålamodet/
Äntligen där... Tåget stannar/
Massa lediga platser för folk står hellre än att sitta vid någon annan/
Jag fortsätter glida in mot stockholms kant/
Folket skyndar sig men jag har inte bråttom alls/
Gott om allt, både tid och sedlar i fickan/
Lever livet så får jag se om det leder till lycka/
Nu kliver jag av och möter män'skers blickar/
Viker mitt blad och stoppar det i vänsterfickan/
Nu ska jag glida runt, här i vår vardag/
Tack för mig... Det är gråskala!/
Refräng x2: (Magasin & Occe)
Gråskalans existens är evident/
Vi har hamnat i en tid då stressen är mest eminent/
En tid då vi styrs av det som är recent/
Trankila stunder i vardan' inträffar inte frekvent/
