Med en fråga för mycket drev du honom för långt
han hamnar nu i svartvitt
med ett välriktat slagträ tog allt slut så fort
trots att det ej var din sport
allt som var förbjudet har nu bjudits ut att dansa till viskande dårskap
läppar så sargade av tillbakhållen vrede sjunger nu falskt om lycka
så håll fast i räcket som följer bron
och hoppas att skruvarna sitter
eller samla det mod som idag ingen har
och våga att släppa taget
färger kläds med grått medan blommorna slår ut
törnsnåren växer inåt
förflugna ord berättar oftast
sanningen i sin renaste form
när du förbrukat alla chanser som du har fått
utan att ens vetat om det
kommer varken illegal som normal
att vilja se eller höra på vad du gjort
